7 Oktober

Den bästa helgen i mitt liv har precis tagit slut, och jag vill bara tillbaka. Jag tänker på det i stort sett varenda vaken sekund av dygnet, och jag saknar det lika ofta, om inte mer. Det är något magiskt med att få träffa sina idoler, att få prata med dem, att få krama dem och bara få berätta för dem hur underbara och bra de är, och hur mycket de betyder för en, det är den enda magin som existerar i den här världen.

Två dagar i rad fick jag se, röra vid och höra det absolut viktigaste bandet för mig, någonsin. Kill Hannah var fantastiska, både på scen och bredvid. I Köpenhamn var de grymma, i Malmö var de grymma, det fanns/finns ingenting negativt man kan säga om det bandet, de är suveräna på alla sätt och vis. I Malmö kände de igen mig från dagen innan i Köpenhamn, det var speciellt och jag ville bara dö av lycka när jag fick höra det. Hela konserterna igenom var som en 45 minuter lång orgasm; svettig, underbar och fylld av positiv energi. Det kunde inte ha varit bättre, de kunde inte ha gjort mig lyckligare, de gjorde min helg till den bästa i mitt liv, till de mest oförglömliga 48 timmarna någonsin.

Tack, Kill Hannah <3

/S *