13 Oktober

Gamla vänner eller nya vänner? Personligen skulle jag säga gamla vänner före nya, ganska självklart. De gamla vännerna är oftast de som känner dig bäst och som du antagligen har störst chans att hålla ihop med ett längre tag framöver då man redan känner till varandras fel och brister, och dessutom hållit ihop i låt säga, fyra år. Men i slutändan är det alltid jag, den gamla vännen, som blir lämnad för de nya, de okända. I slutändan är det jag som får skriva sådana här bloggar och beklaga mig över hur orättvis världen och dess invånare är, över hur lite som faktiskt finns mellan öronen på folk, och över hur jag med tiden blir mer och mer ensam.

Jag är trött på att behöva ställa in saker som jag har sett fram emot bara för att någon har hittat nya personer som den hellre gör någonting med, trots att man planerat tillsammans långt i förväg. För uppenbarligen spelar jag och min vänskap inte längre någon större roll. Den har med tiden långsamt svalnat till någon syreliknande gas som man bara kan blåsa bort likt en fjäder, och för alla andra är den inte värd att sakna.
Jag håller med, nya personer är spännande och intressanta och det är klart att man vill lära känna dem så bra man bara kan, men gamla vänner kan man inte bara köra över hur som helst, som somliga verkar tro. Gång på gång blir jag besviken, sårad eller helt enkelt överväldigad av ensamhet då jag tänker på hur ofta folk anser sig kunna bete sig hur de vill emot mig. Jag har känslor, jag kan tänka, jag kan lägga ihop sammanträffanden och så är det.

En gång i tiden var det jag som höll kontakten med alla, som såg till att vi alla fall sågs ibland, eller åtminstone hördes av via telefon eller sms. Men inte längre, inte nu. Jag vill inte vara den här personen längre, jag vill inte vara den enda i en vänskapsrelation som visar att jag bryr mig, jag vill ha någonting tillbaka, jag vill få bevis på att vår vänskap betyder något, att den inte är ett oändligt slöseri på känslor. För som det känns nu har jag inga känslor kvar för sådant. De är slut, de är bortslösade på personer som jag trodde var mina vänner, på personer som en gång sa att de tyckte om mig, som kanske till och med sa att de älskade mig. En gång i tiden var jag den personen, som alltid ringde, smsade och så vidare, men aldrig mer.

/ S*