5 Maj

Det var inte meningen att skita i dig .
Jag lovar .
Jag har aldrig, aldrig någonsin skitit i dig, och jag skulle aldrig få för mig att göra det heller. Men uppenbarligen har jag gjort det. Uppenbarligen har jag betett mig som om jag bara vill ha dig som en "kompis över INTERNET", för att citera dig själv. Och jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga. Du anklagar mig, utan att ens ha pratat med mig om hur du känner eller om det verkligen är så att jag skiter i dig, för att skämmas över dig, för att dissa dig och för att jag inte bryr mig om dig. Jag mår antagligen mer skit än vad du gör nu, och du får tolka det hur jävla egoistiskt du vill, för jag är säker på att det är så.

Du betyder faktiskt enormt mycket för mig. Du är en av de få som kan få mig att gråta, och grattis, du lyckades .. IGEN! För som du själv skrev, du har inte varit så perfekt du heller, men det tänker inte jag inte dra upp här, för du vet det säkert själv. Hur som helst, jag är ledsen om jag fått dig att känna såhär, tro det eller ej. Du tänker säkert att det här är någon jävla fjäskblogg, men tro vad du vill, för jag ljuger inte, inte, inte.

Men det är kanske som du säger. Jag kanske är en skit dålig vän som bara bryr mig om mig själv, som inte stöttar tillräckligt mycket när det behövs, som inte finns till när jag borde göra det. Du har säkert rätt, men jag vägrar acceptera när du säger att jag skitit i dig, eller dissat dig. För jag har alltid brytt mig, försökt så gott jag kan, men som jag sa, jag är usel på att trösta, finnas till när det krävs av mig. För jag hatar måsten, krav och liknande. Jag hatar mig själv egentligen, men det är en annan låååååång historia.

Vad jag vill säga är ... förlåt. Du betyder, mycket, mer än du tror , och jag vill inte att det ska sluta pågrund av att jag gjort ett misstag som jag inte vetat något om.

Så, förlåt .