Hur stor är chansen, att precis då jag lutar mig över fönsterkarmen och tänker på dig samtidigt som tårarna långsamt faller nerför mina solbrända kinder, hur stor är chansen att det då ska komma en kopia av dig springande genom mörkret, med små, ljudlösa tassar som snabbt rör sig över asfalten, hur stor är chansen ?
Uppenbarligen så pass stor så att det kan hända, för det hände just mig.
Jag saknar dig så mycket, och jag bryr mig inte om att folk säger att du bara var en katt, för du var min bästa vän, okej? Min bästa vän. Jag tänker på dig varje dag och undrar var du är någonstans, hur lång tid det ska dröja innan du kommer tillbaka till mig, när verkligheten plötsligt tränger sig på och tvingar mig att inse att du är borta, borta för alltid.
Jag älskar dig, fortfarande, alltid, nu, imorgon, alltid alltid .
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar