6 September

Det var jag som sa att det är bra för oss att vi är ifrån varandra, att vi får sakna varandra lite, och ändå är det jag som sitter här med gråten i halsen och saknaden efter dig uppskruvad till maximal nivå. Det är skillnad på att sakna och att sakna. Det är skillnad på 500 meter och en hel kontinent. Det är stor skillnad på att behöva sakna dig då det egentligen inte behövs, då jag egentligen inte skulle behöva känna det här tomrummet inom mig, eller om jag helt enkelt måste sakna dig, då jag inte har något annat val. Jag har inget val just nu. Jag måste sakna dig, och det finns ingenting jag kan göra för att dämpa saknaden, det finns inga alternativ till kommunikation, vilket ger mig ett alternativ; att sakna dig.

Jag hör ditt namn och jag vill springa alla de långa milen ner till Tunisien och leta upp dig fortast möjligt, för det blir så svårt att förstå att du är okontaktbar, du är utom hörhåll för mina ord, för mina känslor, för mina tankar. Det har gått två heladagar utan att jag har fått se dig, höra dig, röra dig, två psykiskt långa dagar, sex återstår och jag är redan bortom all räddning. Jag har grävt ner mig själv i saknad, i känslomässig medvetslöshet. Utan dig i närheten är känslor ingenting, de existerar knappt, jag går på autopilot och ler eller gråter där det behövs. Abstinensen dunkar hårt inom mig, mitt psyke krampar och skälver i ren desperation, och allt detta efter bara två dagar. Hur kommer det vara imorgon? I övermorgon? Om sex dagar? Jag är ur funktion utan dig i min närhet, likt ett spöke vandrar jag omkring och längtar tills fredag. Fredag, sex dagar tills jag får höra din röst, tills jag kravla mig upp ur saknadens träsk. Jag längtar så det gör ont.

Det var jag som sa att det är bra för oss att vi är ifrån varandra, att vi får sakna varandra lite, och ändå är det jag som dränker mig själv i tårar och frustrerade kärleksförklaringar uppskruvade till maximal nivå. Det är så såvrt utan dig, utan dina andetag. Jag räknar dagarna, timmarna, minuterna. Det är faktiskt skillnad på att sakna och att sakna, och jag saknar dig så mitt inre blöder.´

/ S*