4 Augusti

Jag hade hoppats på att jag aldrig skulle behöva skriva en sådan här blogg igen, en farväl blogg. Jag hade hoppats att jag hade fått skriva min första och sista då Belsebub blev påkörd och dog i min famn, men den turen fick jag inte.

Lille Totoro, du blev bara tre månader och två dagar gammal, en alldeles för kort tid för en så liten, fantastisk varelse som du, och en månad utav de tre månaderna och två dagarna fick du bo hemma hos mig, fick du vara min alldeles egna kisekatt. Nu har jag ingen egen kisekatt längre, nu har jag ingenting, helt plötsligt. Men vad kunde jag göra? Det här var bäst för dig, älskade Totoro, och jag tänkte bara på dig, jag ville bara att du skulle få det bättre. Och ändån kan jag inte låta bli att känna mig som en mördare, en hemsk person som har släckt ett liv. Jag har så mycket ångest så det känns som om jag ska sprängas i tusentals bitar. Jag saknar dig ju, enormt.

Jag önskar bara att jag visste vad som hände. Hur du fick så ont, hur ditt lårben helt plötsligt var avbrutet, sönder. Jag vill bara veta hur. Jag önskar att jag hade varit hemma, jag önskar att jag hade gjort någonting som omedvetet hade lett till att det här aldrig hade hänt. Jag klandrar mig själv så oerhört mycket så det finns knappt ord för det. Varför gick jag hemifrån, varför var jag inte där hos honom? För att du kan inte se in i framtiden Sara, så enkelt är det. När pappa ringde och sa att du hade ont och inte ville gå på din högra baktass visste jag direkt att jag skulle behöva gråta för din skull, att det antagligen inte skulle sluta bra. Jag grät i din päls den kvällen, den sista kvällen då du sov i min säng, för jag visste att någonting var riktigt fel, jag kände det på mig. Men du förstod ingenting. Du bara såg på mig med dina underbart söta ögon, och så jamade du lite för att du hade ont. Det fanns ingenting jag kunde göra, förutom att gråta ännu mer i din mjuka, svartvita päls.

Hos veterinären var det ord och inga visor, antingen fick det bli en operation som för det första skulle kosta uppemot tiotusentals kronor och som bara skulle orsaka dig en massa hemskheter, eller så var det det där .. Det där som jag inte ens vill sätta ord på, det där som skulle göra att jag inte fick ta med dig hem, utan bara ett skal, ett tomt Totoro-skal. Det blev det sista. För din skull blev det det sista, det där hemska. Så jag fick med mig ditt tomma skal hem, och jag grät ännu mer i din mjuka päls, fast den här gången utan din blick fäst på mig. Den här gången var den fäst någon helt annanstans.

Jag saknar dig så mycket, ingenting kommer vara sig likt nu när du är borta. Ingen som hoppar upp i sängen och kurrar en i örat eller burrar ner sig mellan mig och Lukas. Ingen som jamar skyhögt när det är matdags. Ingen som kan vara min kisekatt. Totoro, mitt lille troll, jag älskar dig, och jag vet att du vet om det, och jag glömmer dig aldrig.

2 Maj 2008 - 4 Augusti 2008