Det kan inte vara meningen att jag ska må såhär, att jag ska känna på det här viset. Det kan bara inte vara meningen! Vad jag än säger så är det något som jag inte får sagt, något som glöms bort, något som jag utelämnar för at det antagligen inte spelar någon roll för någon. Hur mycket jag än gråter och skriker så vill jag bara fortsätta, det är bara då jag känner mig levande, inte hel eller älskad, men levande.
Stänga av mobilen, låsa in mig i ett mörkt rum och bara isolera mig själv från omvärlden. Det är vad jag behöver, samt någon jag kan prata med, någon som inte bara säger "det löser sig, det kommer bli bra". Hela mitt liv har jag fått höra samma sak om och om igen, och har saker och ting blivit bättre? Inte med tanke på var jag befinner mig just nu, hur jag mår och vad jag tänker. Jag vill bort, för alltid, aldrig komma tillbaka. Jag vill vända ryggen mot hela världen och dess falska mänsklighet, glömma allt och bara försvinna.
Jag orkar helt enkelt inte mer...
'Cause all of the stars, are fading away
just try not to worry
you'll see them some day
just take what you need and be on your way
and stop crying your heart out"
/ S*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag önskar att jag kunde visa dig den rätta vägen, staka ut banan till sinnesro och frid. Jag vet att jag inte kan, jag vet att du måste hitta den själv, men du ska veta att jag faktiskt finns här. På riktigt. För att lyssna, för att hjälpa, för att försöka förstå. Jag älskar dig.
(och förlåt mig för att jag skämtade bort vad du sa igår morse. jag förstod inte att du var på väg att berätta, jag trodde inte att du ville göra det mitt i klassrummet. förlåt. <3)
Hatar, ett starkt ord ja, att se andra må dåligt, vill hjälpa dig må bra <3
Skicka en kommentar