21 Juni

Smink, eller inte smink? Det låter som en fruktansvärt ytlig fråga, en fråga som kan verka helt galen i dagens extremt utseendefixerade samhälle, men det handlar inte om det, inte just nu i alla fall. Nu handlar det om mig. Alla som känner mig är vana vid att jag är svart runt ögonen, otroligt svart runt ögonen om man ska vara korrekt. Alla som känner mig är inte direkt vana vid att se mig med endast mascara, alltså med otroligt lite smink för att vara jag. När jag då väljer att endast använda kanske lite mascara och inte slänga på allt det där andra, då beter sig folk precis som om jag vore någon annan, som om jag inte vore samma person längre utan allt det där svarta. Är det verkligen så det ska vara? Är det svarta sminket mitt rätta jag numera?

"Du ser helt .. konstig ut *skratt*" . Det är en typisk kommentar jag möts av när jag visar mig utan min svarta mask, när jag för en gångs skull väljer att vara neutral. När man möts av den kommentaren känns det som om man inte är lika uppskattad utan allt smink som man är med det, som om man vore en helt annan person, till och med på insidan. Sanningen är ju egentligen den att det är exakt samma jag, samma Sara, fast utan det där pandaliknande utseendet. Så varför envisas då folk med att behandla mig annorlunda, bete sig som om det inte vore jag, kolla konstigt på mig och helt plötsligt börja granska mig från topp till tå? Det är bara att acceptera att det faktiskt är jag.

Jag är Sara, med eller utan smink, jag är Sara hur jag än ser ut, vare sig ni är vana eller inte, vare sig ni tänker acceptera det eller inte, för det finns inte mycket ni kan göra åt saken i vilket fall som. Jag är bara så trött på att bli behandlad som någon annan när jag väljer att inte se ut som jag alltid gör.

Take Care :> .