Hon är bland de snällaste personerna jag någonsin har träffat. Hon är smart. Hon kan trolla med ord på ett sätt som du bara skulle kunna drömma om att göra. Hon är min vän i vått och torrt. Hon är Anna Arvidsson.
Anna Arvidsson, ett ganska vanligt namn kan man tycka, men bakom detta vanliga namn döljer sig en person som är värdefullare än skatten i din favoritsaga från barndomen, och en personlighet som kan slå alla med häpnad bara den får komma fram. Hon är blyg, till en början, men då man lyckats lirka sig in under skalet så upptäcker man att där finns så mycket vackert och lärorikt, och man vore den största idiot som någonsin vandrat på denna jord om man inte tog tillvara på vad Anna har att erbjuda, för hon är någonting alldeles extra. Men det vet hon inte om. Hon vet inte om att varje ord hon skriver i sin blogg imponerar på mig och får mig att tänka till, hon vet inte om att alla borde ha en vän som henne, en vän som kan trösta, lyssna, glädja och hjälpa, allt på samma gång. Hon vet heller inte om att jag egentligen är hennes största beundrare, att jag i stunder utav obeskrivligt självförakt bara önskar att jag skulle kunna vara som henne, vara bra på i princip allt utan att vara en skrytmåns. Anna är inte bara Anna, hon är världens bästa Anna, men det vet hon förmodligen inte om.
Anna, du är en fantastisk vän, du är begåvad på alla sätt och vis och jag är så glad och så tacksam för att jag har fått lära känna dig, för du har gett mig så mycket inspiration, så mycket glädje, såmycket mer än du tror. Lova mig att du aldrig försvinner, för då skulle en del av mig gå upp i rök, försvinna i ett rökmoln och dö, helt enkelt.
/ S*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åh, jag, jag är så varm och glad i magen nu så det inte är sant. Jag tror knappt på dina vackra ord, men, oj, hjälp vad glad jag blev av dem! Tack Sara. Du är underbar till tusen, och jag tycker om dig väldigt jättejättemycket. <333
Skicka en kommentar